gm

 

Anders Ekbladh, nära vän till Göran

För mig var Göran ett energiknippe full av klurigheter.

När man träffade honom så hade han alltid ett stort leende och småfnissade åt något kul som

han ville berätta. Det kunde vara allt ifrån något han hade hört, men oftast något som han själv

hade ”lyckats ställa till med”.

Sedan fanns det en rastlös sida hos Göran, han var alltid på väg någonstans och jag tror att de flesta kände att man

bara fick låna Göran en kort stund, sen skulle han vidare på nästa äventyr.

Göran hade förmågan att fånga ett helt sällskaps uppmärksamhet, och det var sällan man pratade

med någon som inte visste eller kände Göran Melin.
Han var på jorden en kort stund, sen skulle han vidare…